På fredag är det dans runt bordet igen.
Maj
7/5
Älskling, jag ger mig.
Sonja Wigert hette hon. Den förtjusande lilla norskan som charmade hela det svenska folket på 40-talet. Elias Wigert hade inte samma grace, men en sjutusan till backhand och ett helvetes humör. Här var det bäst att hålla sig undan! En efter en fick vi förklarat för oss exakt var skåpet skulle stå. Skåpet var blått och luktade dessutom väldigt illa. Vad hade egentligen skett? Varmare fiskar har vi aldrig någonsin fått serverade. Det verkar onekligen som om Boulehallen nu har sin egen präktiga sillkung!
14/5
Jesu krigare i helvetet
Att kalla Marcus Nilsson för en from man vore inte alldeles överdrivet. Värdigheten är alltid närvarande i varje parad, utfall eller stoppboll. Han spelar med händerna på täcket i detta vårt befläckade nattläger. Ingen skugga faller över de listigheter Marcus så väl förberett eller alla de allianser han knöt för att sedan snabbt bryta upp. Inte ens de finurliga skruvarna tycktes slagna av illvilja eller egocentricitet. Hans leende var tillräckligt för att ge oss tröst. Nej sannerligen; vi kunde inte annat än att falla till golvet och applådera denne Boulehallens egen Stanley Sjöberg.
15/5
Pong, ping, pong…
Vi var nog alla lite melankoliska. Det blir så när värmen kommer och de första studenterna börjar granska de tilltänkta lastbilsflaken. På Nytorget samlades några gladlynta, men de var få. Väldigt få. I hallen rådde ett svårmod som var svårt att rubba. Någon försökte med ett par enklare vitsar, en limerick rentav, men inget hjälpte. Bollen studsade… ping, ping, pong. Till slut vann Monika Milenkovic. Men hon rörde inte en min. Sa inte ett ord; ville inte förlora sin värdighet. Det verkar som om rundpingisen nu har fått sin egen Liv Ullman.
21/5
Bergmannen visar vem som är yngst
Tommy tycker om mig, berättade en person i förtroende, men inte just idag. Den här kvällen tyckte inte Tommy om någon. Detta enda som betydde något var nästa slag, nästa parad, nästa fruktansvärda stoppboll. Kaos är sannerligen granne till Gud. Det var ingenting annat än ett våldsamt fadersuppror vi beskådade runt rundpingisbordet denna första riktiga sommarkväll. Två erfarna pingisbergmän som bara skils åt av en si sådär 30 år. Ikväll var det Tommy Bergman som vann, men i finalen lär han åter möta Fadren. Det verkar som om rundpingisen nu har fått sin egen August Strindberg.
22/5
Och jungfrun hon går i ringen…
Med röda gullband? Är inte guld gult? Bollen är i vilket fall vit – så mycket står klart efter den vingligaste dansen runt bordet på länge. Men är det möhippa så är det. Inget man schabblar bort lite pliktskyldigt. Nej, det måste göras ordentligt! Och humöret var på topp, tro mig. Det var också Camilla Sommars toppspinn som manövrerade bort den ene efter den andre. Snart var hela sällskapet besegrat och Camilla studsade extatiskt bort mot soffgruppen där hon slog sin ner med ett brett leende som taget ur Ellos-katalogen. Där stannade hon resten av kvällen. Boulehallen verkar ha fått sin egen Elfriede Jelinek.
28/5
Bergmannen visar vem som är äldst
Det var inte igår! Nej, det var det verkligen inte. Inte på flera veckor har vi haft en sådan erotisk stämning runt bordet. Men det ska vi inte tala om nu. Istället måste vi nämna tre saker: backhanden, nätrullarna och den ohyggligt slagna kortbollen 2.55 in i matchen. Det var en Tobias Bergman bakom dem alla och det var han som vann. Inte utan stolthet, det måste nämnas. Hr Bergman ville aldrig sluta berätta om varje detalj i denna generationernas holmgång. Varje tanke han hade i varje litet ögonblick. Allt han hade gjort och funderat på att göra – om det funnits möjlighet. Till slut försvann han ut i vårnatten denne rundpingisens egen Kofi Annan.
Juni
4/6
Svett, mod och tårar
Det var fuktigt värre i hallen. Vi ville kliva ur våra svettiga pingisställ och lägga oss i ismaskinen, men inget får hindra utsorteringens kallsinniga gång – hur varmt det än är. Det kändes om vi befann oss mitt i ett mangrovedelta fullt av ”prickly heat”, ”black water fever” och andra träsksjukdomar. Runt oss svärmade de äckliga små kräken vi kallar för medspelare. L’heur Absinthe kändes ohyggligt avlägsen. Gustav Elbander tycktes trivas i den där helvetesmiljön, vissa gör det, och det var det som avgjorde. Det verkar som om rundpingisens har hittat sin egen Dr Livingstone.
5/6
Stina Laurenius
Nu känns det att finalen kommer allt närmare. Vi hör inte samma cynismer i hallen längre. Ingen vågar längre betvivla att det verkligen kommer en final. Ryktena surrar: ”kommer `äpplet` i år med?”, ”Är det sant att han kanske tar med sig J-O?”. De sista finalplatserna känns viktigare än något annat. Speciellt nu när vi också har så snygga T-Shirts från Stiga. Och lika elegant som Stina klädde av sina medspelare runt bordet, drog hon på sig den exklusiva tröjan från Eskilstuna– den vallfärdsort alla sanna rundpingisspelare vill besöka åtminstone en gång i livet. Det verkar som rundpingisen nu har fått sin egen…eeh..ööh...t-shirts..bärare!
11/6
Let’s go Dutch!
Vad är egentligen detta Holland som egentligen heter Nederländerna? De har en blå-vit-röd- flagga, men deras fotbollslag är alltid klädda i orange? Vi har hört talas om Wilhelm Oranje, den tystlåtne, men vi förstås fortfarande inte varför de på engelska kallas ”Dutch”? Och om Holland är de nedre länderna, vad finns egentligen ovanför? Mest vatten. Är de snåla, eftersom de tydligen gärna vill splitta på notan. Och långa! Vi hade så många frågor men Rens van der Vegt koncentrerade sig helt på rundpingisen och gav oss inga svar. Han vann och försvann lika plötsligt som han dykt upp. Det verkar som om rundpingisen nu har fått sin egen flygande holländare.
12/6
Nej, jag vill NOG inte!
Christina Sundien ville inte vara med. Hon fick övertalas. Nästan övermannas. Men till slut var det någon som sa något. Vi gissar att det var oerhört smickrande, men ingen kunde höra exakt. Därefter var det mest en plågsam uppvisning för de som inte deltog i lismandet. Smash, boom, bang. Tänk hon ville inte, men deltog ändå till slut med sådan förödande kraft och skadeglädje. Det verkar som om vi nu har fått en alldeles egen Göran Persson.
18/6
Karl Porsner - Vilken Karl!
Långsamt, nästan överdrivet senfärdigt, rör han sig. Som en sjöko på torra land. Men det är inte som vi först trodde. Att allt är falsk garnityr – en pose. Nej, nu vet vi bättre. Karl Porsner har inte valt att spela så. Det är så han verkligen måste spela. För då vinner han. Och det gjorde han den 18/6.
19/6
Trägen vinner.
Den sista finalplatsen gick till Maria Ek och det var en rättvisans seger. Hon har spelat nästa alla kval under våren. Varit i flera finaler men stupat på målsnöret. Hon var strålande glad. Riktigt roligt. Maria är också flickvän till förra årets 2:a pristagare. Det träffades faktiskt vid rundpingisbordet. Det verkar som rundpingisens nu har fått sin egen Beckham-familj, eller Vic och Dan om ni så vill – detta skedde ju i bröllopstider vilket förstås uppmärksammades oerhört i Boulehallen. Nu är det inte långt kvar. Bara en enda match. Final!
Referat från finalen
Klockan visar 22.07. Stämningen tätnar. Det är dags att sätta igång finalen.
Rolf Hallin ropar: ”jag måste gå på muggen” finalen får vackert vänta till Rolf gjort sitt.
Trots sin nytömda tarm och ett fördelaktigt yttre var Rolf den första att åka ut. 27 kvarvarande finalister mullrar sakta igång likt en kallstartad dieselmotor.
Är det kyla, showmanship eller var tanken att psyka ut alla andra? Karl Porsner steppar bakåt och returnerar elegant bollen med ett konstslag mellan benen.
Milencovic visar skärpa. En något hårdare, mer bestämd forehand än de övriga.
Elitpingistränare Tommy Bergman tröttnar. Börjar slå backhandloopar vilket straffar sig omedelbart. Även detta år är eliten utslagen.
Grundslagen regerar; ping – pong – ping – pong – ping – pong – ping – pong.
Anders ”Mini” Huszar en rundpingislegend känd från tidigare Sm visar rutin och stannar för ett glas vin.
Lunken infinner sig. Avvaktande spel. Noby cares nobody cries.
LÖWBEER RÄDDAR EN NÄTRULLARE
Tilllbaka till lunken…
Johan Bernadsson som alltid uppträder värdigt och för dagen iklädd en stilenlig ljust blå Stigatröja åker ut men med äran i behåll. Den bollen var otagbar. Han var uppe på bordet och vände men nej. Den repliken förblev obesvarad.
Runt, runt, tempot skruvas sakta upp. Dags att skilja pojkarna från männen tänker Monika Milencovic och trycker på lite extra i sina returer. Ett bestämt, kontrollerat spel.
10 spelare kvar.
Milencovic satsar allt på ett kort! All in! Nej det gack inte. Denna final är en profil fattigare.
Kl 22.36 Nu har de spelat i 29 minuter. Varmt.
Löwbeer får en öl av en åskådare. Dricker girigt. Kommer detta att straffa sig? Den som lever får se.
Bonk, ekar det efter en skaft träff och så var de bara 6 kvar.
Pang! 5 kvar.
Pang! 4 kvar.
Både Isak Lidström och Huszar, förra årets 1a och 2a står kvar vid bordet. Kommer de att ta det i år igen?
NEEEEEJ! Anders ”Mini” Huszar är gone. Men the show must go on. Ta inga fångar show no mercy. Löwbeer smashade ut honom. Vi syns snart, väser Mini.
Det vill sig inte för de rutinerade. Isak Lidström slutar på en tredjeplats.
Dags för final! Nu j-vlar!
Bra spel.
Mycket bra spel.
Överhuvudtaget är detta den bästa finalen i Sm i rundpingis historia.
Det är jämt hela vägen.
10 – 10!
Först till 2 poängs övervikt. Hur ska detta sluta.
Löwbeers vätskepaus tidigare betalar sig (eller så måste han på muggen). Han exploderar i ett ursinnigt spel. 2 pinnar i raskt takt och vi har en ny mästare på tronen.
En tripp till Berlin är hans. Grattis Ola!